Dagens fundering/fråga!

Ät upp fikat, om du lämnar slösa du!

Igår var jag med om en konstig sak. Jag träffade på en person som had problem med att jag lämnade lite fika på min tallrik. Dom som känner mig vet att jag älskar fika, men att jag också har en mage som ibland säger ifrån när den får i sig för mycket fett. Konstigt, men min mage säger pang och jag får ont och måste gå på toaletten. Vi behöver inte gå in på det närmare än så. Inget som jag störs av, och något som går över snabbt om jag sluta äta. Men som gör att ibland måste jag sluta äta fika/pizza eller annat extra fett.
Men personen i fråga som uttalade att jag måste äta upp för annars slösar jag, är otacksam och jag kommer uppfostra min dotter till något negativt genom att inte äta upp fika. Jag kände redan när jag fick höra det här att det började koka i mig, ingen, INGEN, uttalar sig om min uppfostran om dom inte känner mig. Men den här personen kände att den kunde påpeka att jag kommer uppfostra min dotter negativt om jag inte tvingar henne att äta upp fika.
Jag sa då att jag aldrig kommer tving henne äta upp fika, för det finns inget nyttigt i att äa fika. Hon kommer behöva smaka, men hon kommer aldrig tvingas att äta upp om hon är mätt eller inte gillar. Det kommer inte på frågan!
Jag tror att mat och tvång inte leder till något positivt i det långa loppet.
Men den här personen ansåg att jag ska tvinga i min dotter fika alltså.
Mitt svar på personen påhopp var att jag inte kommer det. Fick då höra att jag var dåligt uppfostrad, att jag är otacksam och att jag kommer uppfostra min dotter till samma sak.
Jag sa då (för kände att personen aldrig skulle få in något vett i huvudet i den här frågan) att vi två sitter på olika åsikter, och det är helt okej för mig.
Personen säger då att den i alla fall visste att den hade rätt så den kunde ge sig.
Jag väljer då att gå därifrån, för kände att personen aldrig skulle sluta...
(japp, blir förbannad bara av att skriva det här, därför jag säkert upprepar mig massor)

Samma person hoppar därefter på Tony för att han åkte till Las Vegas, för hur kan han utsätta sin familj för den faran att han kanske skulle dra på sig spelskulder. Hm, ja hade vi haft dom tankarna hade han ju såklart aldrig åkt. Den hjärnkapaciteten fanns i personens huvud...

 

 


Kommentarer
Postat av: Maria

Det är min mamma du skriver om Elin. Och om jag nu hade nån sund tanke om dig innan, så är den helt borta nu.

För det var ju inte riktigt på det viset som du skriver. Det som är kärnan i detta är man i din ålder borde ha lärt sig ungefär hur mycket man orkar äta och tar mat/fika utifrån det. Om man som du, väldigt ofta, tar mer än man orkar äta upp och på så vis lämnar både mat och fika där det ibland, som i detta fall, ligger orörda fikabröd på tallriken - ja, då är det nåt som är lite fel i tänket.

Är det inte vanligt att man försöker lära sina barn att inte ta mer än man orkar äta upp och i stället ta en gång till om man känner att man vill ha mer? Det är inte samma sak som att lära sitt barn att alltid äta upp även om man är mätt.

Att väldigt ofta ta åt sig mer än man äter upp är varken bra för miljön, barnen man förhoppningsvis lär att tänka rätt eller mot den som stått och slitit med maten eller fikabrödet.

Svar: Sund tanke tror jag aldrig du haft men okej... Om du läser vad som står så tål jag inte viss typ av mat, något jag aldrig skulle vilja sitta och diskutera vid ett middagsbord på kalas där dom enda tillfällena jag träffar dig är. Men tycker du att jag borde äta och bli sjuk så undrar jag hur sund du är. Och jag tycker verkligen aldrig att någon är dålig som lämnar. Hos mig får man gärna göra det! Om du hade levt med min sjukdom, så hade du förstått, en sjukdom jag har tampats med 10-15 år. En sjukdom som gör att jag ibland inte kan äta mat. Och jag vet att Tony aldrig ljuger för mig. Att han kommer och tröstar mig och säger att jag inte ska ta åt mig. Men visst, ta ett parti så står jag vidare och vet att jag uppfostrar min dotter till en sund syn på mat. En syn på mat som inte innebär att ät så en blir sjuk. Och då vet jag vart du står i denna matthets... En värld där allt fler lider av anorexia eller fetma.
Men om du vill ta hand om mig nästa gång då jag ligger i sängen, om du betalar lönen som kommer utebli från mig och om du ser till att vårt liv fungerar så lovar jag att äta upp. Men om DU inte kan ta konsekvenserna utav att jag blir sjuk för att jag ska äta upp fikabrödet som jag när jag tog det trodde min kropp skulle klara av så ber jag dig hålla tyst.
Och nej, att slänga är dåligt för miljön, det kan jag i alla fall hålla med om.
Sara Elin Rebecca

2014-10-05 @ 10:38:22
Postat av: Anonym

Man har rätt att tycka och tänka att en person är knäpp, men det ibland är bättre att spy ur sig till sin livskamrat än att outa någon på detta sätt. Jag, och flera med mig, vet att det är MIN mamma du svartmålar denna gång och det känns.
Det handlar ju inte om att tvinga någon att äta upp jämt utan att lära sig att ta lagom.
Angående spelberoende undrar ja hur det sas egentligen.....

Svar: Jag har redan luftat det med Tony, mina bästa vänner och mina föräldrar, men jag ville ta upp det här med. I och med att det är en stor del i mitt liv. Ta bara det att jag aldrig kan följa med ut och äta på en vanlig restaurang då dom har för mycket fett i maten. För om jag gör det så behöver jag lämna ca 1/10, om det inte är en finare ställe med bra råvaror. Det framgår aldrig i texten om det är en tjej eller kille, det framgår inte vart det utspelade sig eller så. Svartmåla gör jag inte, för då måste du uttala vilken person det rör sig om. Du kan ju fråga din mamma om hon anser att det var rätt att åka. Sen får du gärna visa henne så kanske hon kan få någon förståelse för varför jag inte kunde äta upp. För att troligen kommer Lovelin ärva min problemmage. Och då vill jag aldrig att din mamma tingar henne att äta upp någon mat som hon blir sjuk utav!
Sara Elin Rebecca

2014-10-05 @ 10:47:41
Postat av: Anders

Nu råkade jag sitta mitt emot dig och bevittna vad som hände. "jag lämnade lite fika på min tallrik" - nej, det var inte "lite fika", det var en ganska rejäl laddning, och eftersom jag bara ser dig i fikasammanhang kan jag även säga att det inte var första gången. Om du nu blir dålig av för mycket sött eller fett, varför lassar du då på av allt på tallriken för att lämna mer än hälften?

"Men den här personen kände att den kunde påpeka att jag kommer uppfostra min dotter negativt om jag inte tvingar henne att äta upp fika." - nej, det handlade aldrig om att "tvinga" någon att äta upp. Det handlade om att ta måttligt, och ta mer om man vill, inte ta allt och lämna.

"Men den här personen ansåg att jag ska tvinga i min dotter fika alltså." - nej, den åsikten har du hittat på själv.

"Men om du vill ta hand om mig nästa gång då jag ligger i sängen, om du betalar lönen som kommer utebli från mig och om du ser till att vårt liv fungerar så lovar jag att äta upp. Men om DU inte kan ta konsekvenserna utav att jag blir sjuk för att jag ska äta upp fikabrödet som jag när jag tog det trodde min kropp skulle klara av så ber jag dig hålla tyst." - igen: om du lider av en sjukdom sedan 12-15 år så tar man inte så sjukt mycket på sin tallrik som du gjorde igår. Du borde ha lyssnat på din kropp för länge sedan.

Svar: Det måste vara svårt att inte veta trots att du satt mittemot. Om du visste så vet du att jag lämnade en smal sockerkaksbit och 1 1/2 tugga munsmums. Jag tog mumsmums, äppelkaka (nej jag slickar inte tallriken för att få uppvak vaniljsås...) och sockerkaksbiten. Jag valde alltså att inte ta av två kakasorter så att ta av allt är lögn... Ska du tillrättavisa mig så ljug inte! Vi har träffats 5 gånger kanske? Av dom 5 gångerna så har jag varit gravid kanske 2, mamma 2 och "normal" 1. Om du visste någonting om mig och mitt problem så vet du att stress påverkar mig( som alla personer så kan dom få magproblem under stress). Jag var för 2 veckor sen nära på utbränd och mådde skit, jag tror jag är på bättringsvägen, men det ger stress i mitt liv som jag inte alltid känner av men det gör min mage. Att vara småbarnsmamma är också stress, under den här tiden vi "umgicks" hur mycket satt jag ner och hur mycket sprang jag efter Lovelin? Det är stress. Så att säga att jag inte kan min kropp är även det en lögn. För om en person efter en graviditet, amning och nyss börjat jobba igen efter 11 månader hemma säger att den känner sin kropp och vet hur mycket fett den klarar, den personen får gärna berätta för mig. För min kropp är otroligt förändrad, vilket dom flesta som har fött barn kan intyga...
Och om du säger att påpeka att jag inte äter upp ( vilket är otroligt ologiskt i sig att ens påpeka) och att vill jag verkligen lära min dotter det. Att jag ska äta upp det jag tar för mig, är det att inte försöka tvinga någon så vet inte jag vad...
Men vet du, jag är vuxen nog att sluta bry mig om er. Jag är vuxen nog att säga att känslor kanske inte alltid ska ta överhand och skriva ut. Är du då vuxen nog att låta mig bestämma över mig själv? Låta mig uppfostra MIN dotter!
Sara Elin Rebecca

2014-10-05 @ 12:35:57
Postat av: Anders

Du tar uppenbarligen inte in vad någon säger, så det är hopplöst att argumentera. Men en gång till:

"Och om du säger att påpeka att jag inte äter upp ( vilket är otroligt ologiskt i sig att ens påpeka) och att vill jag verkligen lära min dotter det. Att jag ska äta upp det jag tar för mig, är det att inte försöka tvinga någon så vet inte jag vad..."

Nej, vad det handlar om är att inte ta enorma mängder på en gång, utan lite, och sen lite till om man orkar. Så gör man, oavsett om man är gravid, mamma, normal, stressad, magsjuk, eller vilka andra tillstånd som du måste poängtera som inte har något alls med ohyfset att slösa för slösandets skull att göra.

Krya på dig, ta hand om kropp och själ, men lyssna gärna på någon annan också i stället för att gå in i försvarsposition.

Svar: Enorma och enorma men visst, vi säger så! Jag tar hand om mig, nu ska jag ut och springa så jag får en stark och sund kropp, jag ska sen hoppa in i duschen för att efter det äta maten som puttrar på spisen. Ska jag skicka en bild på min uppätna tallrik? ;) hoppas ni kan se utanför er egna värld snart ni också. Och förstå hur det är att ha problem med fett ibland!
Sara Elin Rebecca

2014-10-05 @ 14:51:39
Postat av: Maria

Nu har du ju helt kommit ifrån ursprungsdiskussionen. Det måste vara fantastiskt att vara som du Elin. Aldrig lyssna på nån annan och alltid kunna bäst - i allt. Det är väl därför du lyckas så bra med allt oxå...ha ett fortsatt fint liv.

Svar: Jag anar lite ironi i sista meningen men jag tar det som en komplimang. Jag läser bara vad det står, att jag lyckas bra med allt jag gör! Så tack. Och ja, jag älskar mitt fantastiska liv. Det är helt magiskt och jag är så lycklig och stolt över allt jag gör!
Sara Elin Rebecca

2014-10-05 @ 14:55:24

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar: